"Vårt" bestånd med parkslide
Vi bor i växtzon 1 och det är en av alla de zoner som parkslide verkar trivas väldigt bra i. Vårt bestånd växer uppe på "krönet" och ner längs slänten i ett dike på båda sidor. På ena sidan diket är vår trädgård och på andra sidan diket är ett skifte åkermark. I år odlas där vete. Vi uppskattar ytan till ca 100 kvm på ett ungefär. Parksliden växer både på vår sida, sporadiskt i gräsmattan men också verkar den chansa att skicka skott ute i kanten vid grödan på åkern. Jag har inga bilder på när beståndet var som högst eftersom vi aldrig lät det komma upp så högt i år men längre ner är en bild på hur diket ser ut nu, sommaren 2020. Inte nog med att vi har tagit bort parkslide, vi har röjt undan allt annat som växer där också. Det var skott av lönn, björnbär, gräs och ogräs av olika slag. Allt för att göra det enklare att komma åt parkslidet.
Huset är från tidigt 1800-tal och parskliden har jag ingen aning om hur länge den stått där. En sak som jag tror är att det förmodligen har varit en plantering av något slag längs diket, på trädgården. Kanske är diket också omgrävt en gång i tiden. Anledningen till varför jag tror det varit en plantering eller häck är för att parskliden (som ju togs in som just trädgårdsväxt) varvas med vinbär, akleja (som visserligen sprider sig lätt själv), fläder och häckväxter jag inte kan namnet på. Anledningen till varför jag tror diket är omdraget eller omgrävt är för att ingenting står på trädgården längre. Alla dessa växter står nu i slänten, några centimeter ifrån kanten. Eller så har diket bara eroderat. Sådant händer ju. Men ingen planterar saker nere i en slänt på detta viset.
Nedan följer lite bilder som kan hjälpa till att få en bild över vilket område vi jobbar inom. I nästa blogginlgg tänkte jag dela med mig om våra absolut första och grundläggande förberedelser som vi gjorde innan vi gjorde slag i saken och påbörjade den här bekämpningen. Håll till godo.
Huset är från tidigt 1800-tal och parskliden har jag ingen aning om hur länge den stått där. En sak som jag tror är att det förmodligen har varit en plantering av något slag längs diket, på trädgården. Kanske är diket också omgrävt en gång i tiden. Anledningen till varför jag tror det varit en plantering eller häck är för att parskliden (som ju togs in som just trädgårdsväxt) varvas med vinbär, akleja (som visserligen sprider sig lätt själv), fläder och häckväxter jag inte kan namnet på. Anledningen till varför jag tror diket är omdraget eller omgrävt är för att ingenting står på trädgården längre. Alla dessa växter står nu i slänten, några centimeter ifrån kanten. Eller så har diket bara eroderat. Sådant händer ju. Men ingen planterar saker nere i en slänt på detta viset.
Nedan följer lite bilder som kan hjälpa till att få en bild över vilket område vi jobbar inom. I nästa blogginlgg tänkte jag dela med mig om våra absolut första och grundläggande förberedelser som vi gjorde innan vi gjorde slag i saken och påbörjade den här bekämpningen. Håll till godo.
Diket där parkslidet växer, juni 2020. Här har vi precis dragit upp småskott och diket ser därför helt kalt ut. Till vänster i bild, precis i kanten på diket, syns en liten vinbärsbuske som vi försöker vårda ömt. Längst bort i bild har vi inte röjt klart diket ännu. Där borta kommer bara enstaka skott ibland, så vi har inte hunnit prioritera det ännu. Där får man krypa runt bland grönskan och leta skott. Bakom mig växer (läs står) en häck thuja. Den lite mer än halvdog av torkan 2018.
Såhär ser det ut när det gått ett par tre dagar sedan vi ryckte skott senast. Små röda filurer som ju i det här tillståndet inte ser så mycket ut för världen.
Såhär kan det se ut precis i kanten på vetefältet. Det gäller att vara uppmärksam.
Det gäller att gå ut i spannmålet och kika för att hålla koll på vad som händer. Ibland händer detta. Jag brukar ta för vana att gå ut iaf 6 - 7 "veterader" och gå fram och tillbaka för att leta skott. Sedan blickar jag lite översiktligt ut över skiftet för att se om någon har rymt långt iväg. Jag har hittills inte hittat någon avstickare. Och jag antar att jag borde se de på håll eftersom de ganska snabbt blir mycket högre än vetet. Men jag räknar inte med det, och jag chansar inte. Så man måste titta noga.
2020 års sista plogfåra i årets vetefält. Precis här syns en tydlig gräns för var parksliden är etablerad och var den försöker etablera sig. Det verkar som att parksliden inte riktigt får fäste där marken plogas, plöjs, harvas och framförallt sprutas.
För den som är nyfiken på hur vete ser ut så kommer här en fin bild på deras ax. Vete saknar spröt. Bilden är från just det här skiftet vi har jämte diket, juni 2020.