parkslidekriget.blogg.se

Det är otroligt viktigt att läsa på innan man ger sig in i allt som har med parkslide att göra. Det är också mycket viktigt att ta det lugnt och låta växten vara innan man har funderat ut en stratergi som man anser vore lämplig i ett enskilt fall. Allt beror helt och hållet på hur väletablerat bestånd man har och var det är placerat. Går man loss med hacka och spade helt utan eftertanke riskerar man att göra problemet än värre. Risken är att växten slår bakut och skickar upp massor med nya skott som respons på det hotet man har utsatt den för. Parsklide tar över hela trädgårdar och tränger in i vattenledningar och husgrunder. I England har man mycket stora problem med just detta.

Fritidsodlingens Riksorganisation (FOR) listar några bra saker man behöver tänka på innan man gör slag i saken för att försöka få bort växten. "Hur stor är ytan med parkslide? Hur länge har den funnits på platsen? Hur fort har den spridit sig? Har dina grannar parkslide på sina tomter? Närhet till vattendrag? Det är några av de frågor du behöver ta reda på. Planera sedan vilken metod eller kombination av metoder du behöver använda."

Länken till utdraget finns här. http://www.for.se/invasiva-frammande-arter/parkslide/
[hämtad 2020 - 06 - 29].

Det verkar finnas olika metoder som används i försöken till att få bort parkslide, här listar jag alla de sätt jag har hört talas om hittills och mina tankar kring det.

Grävmaskin, bortforsling och destruering av all biomassa. 
Man behöver gräva 4 - 5 meter djupt och minst 5 meters radie från växtplatsens yttersta kant. Otroligt dyrt och kanske inte så himla uppiggande med en sådan krater på trädgården. Fördel? Fungerar det och det är ett lämpligt ställe så går det antagligen ganska fort att bli av med eländet.

Täcka med mörkläggande, tät duk.
Vad jag förstår används den här metoden ofta i kombination med grävning på mindre bestånd men kan utföras utan att gräva också. Man gräver ur och täcker sedan området med dubbla eller tredubbla lager mörkläggande markduk eller presenning. Den måste vara mycket tätt vävd för att växten inte ska hitta upp igenom den. Sedan tynger man ner duken med sten, tegel eller liknande. Också för att göra det svårare för växten att orka upp ur jorden. Den här duken få sedan ligga kvar på platsen i flera år. Jag har sett allt från 3 till 6 år. Duken behöver ligga (även här jag har läst olika) 5 - 7 meter utanför växtplatsens yttersta kant. Risken är att den nu övertäckta växten kommer leta efter ljuset. Och vad gör den då? Jo, den letar sig förbi markdukens kant och tittar upp bredvid. Då har man, om man har otur, flyttat problemet dessa 5 - 7 meter ifrån var problemet fanns från början. Jag har läst att det finns de som har lyckats att minimera beståndet med den här metoden men det kräver sin plats.

Klippa skott för skott med sekatör så fort de tittar upp.
Den här metoden använder vi och har gjort sedan växten tittade upp våren 2020, då vi flyttade hit. Den här metoden är den som ni främst kommer få följa i den här bloggen. Jag kommer berätta mer ingående i ett annat inlägg om varför vi valt den här metoden, hur vi går tillväga och så vidare. Tanken med den här metoden är att utarma växten. Det kräver mycket energi av växten för att skjuta nya skott. Rötterna går alltså minus på sitt energikonto för varje nytt skott som skjuts upp. När skottet rycks därifrån finns inga gröna blad som växten kan använda för att utöva fotosyntes.

När en växt däremot utövar fotosyntes innebär det att rötterna på höstkanten går plus igen på sitt energikonto. Energin dras tillbaka ner i rötterna, vilar där under vintern och växten kan skjuta nya skott igen till våren. Men om man gång på gång nyper av de nya skott som kommer behöver växten kompensera för detta och skjuter istället flera skott, klenare och i täta hubbar. Ju fler skott den skjuter, ju mer energi går åt. Då nyper man av de också. I det här hamsterhjulet snurrar man sedan omkring tills växten inte har någon energi kvar att sätta nya skott med. Fördelen med den här metoden verkar vara att växten inte har samma behov av att skjuta nya skott hej vilt omkring sig på nya ställen så som när den tvingas leta efter solljuset under en markduk.

En metod som inte kräver mer utrustning än en sekatör, hink, sopsäckar, ett pannben av härdat stål, tjugofem kubikkilometer tålamod och ingen fritid. Det är enkelt att hålla koll och samla ihop alla växtdelar, som måste göras oavsett metod. Håll även stenkoll dessa 5 - 7 metrar utanför beståndet yttersta växtkant. De kikar upp på lite otippade ställen ibland.

Här kan ni läsa lite kortfattat om vad fotosyntes innebär. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/fotosyntes [hämtad 2020 - 06 - 29]

Gasolbrännare
Ett substitut för metoden ovan, att klippa skott för hand. Man slipper ligga på knä men i min värld är gasolbrännare mycket riskabelt och nej, man bör inte använda det till detta ändamålet. Det är otroligt lätt hänt att någon annan växtlighet fattar eld, man måste hålla koll på hur torrt eller icke torrt det är i backen, eldningsförbud och så vidare. Nej, parkslide räcker, man behöver inte ha en skogsbrand på köpet.

Grästrimmer
Som gasolbrännare. Skotten flyger all världens väg och man har inte en chans att samla upp det för att slänga i brännbart eller på åvc. Jag körde med trimmer en gång men det kändes inte som att jag hade kontrollen över situationen så jag fegade ur och litar på min sekatör.

Ogräsättika
Tanken med den här metoden är ofta att man vill döda växten. Det går inte. Ättika dödar delarna ovan jord men har inte ihjäl växten nerifrån rötterna, oavsett när på året du använder det. Däremot är det en variant av att klippa varje skott med sekatör, men man slipper ligga på knä. Tänk på att samla ihop alla skott efter dig och släng i brännbart på åvc.

Svedja
Har vi provat en gång för många år sedan (detta är mitt föräldrarhem). Men det besväret kunde vi besparat oss. Det gjorde varken till eller från.

Riva av bladen från stammen, men låta stammen stå kvar
Det här är istället för att ta bort hela skott. Man plockar alltså av varje blad från stammen, som får stå kvar. Tanken här är att växten inte ska kunna utföra fotosyntes men inte heller få behovet av att skjuta fler skott utan bara fortsätta "bygga" på de skotten som redan finns. Vad jag förstår används dessa både som den enda metoden men också i kombination med gift längre fram under säsongen. Jag har ingen aning om hur det fungerar, hur växten beter sig eller hur effektivt det är. Men jag har hört talas om metoden.

Glyfosat
Får bara användas 6 meter ifrån vattendrag.Det finns olika typer av glyfosat. Jag är inte insatt i vilka man använder eller inte använder. Jag vet dock att den varianten som säljs till allmänheten i Sverige inte har så bra effekt på växten så att den är värd att använda eftersom den riskerar att bara trigga växten till att skjuta fler skott samtidigt som det dödar allt annat runt omkring. Det här svaret fick jag av Länsstyrelsen Blekinge när jag pratade med de i telefon sommaren 2020. De avråder således att använda detta preparat. Man kan läsa om glyfosat på många platser på nätet men jag är inte insatt och har ingen möjlighet att använda det eftersom vårt bestånd växer i ett dike. Så vill man lära sig om glyfosat är det här fel blogg.

Oavsett vilken metod ni väljer - LÄGG ALLA VÄXTDELAR I SÄCKAR OCH KÖR TILL ÅVC. MINSTA ROTBIT KAN ROTA SIG IGEN. VAR NOGA MED HUR NI FRAKTAR DET TILL ÅVC.

VI VILL INTE HA PARKSLIDE I VÄGKANTEN.

Delar en mycket bra kandidatuppsats som skevs av Eklund vid SLU 2019.
https://stud.epsilon.slu.se/15312/11/eklund_e_200129.pdf [Hämtad 2020 - 06 - 29].